RESPEKT

Idag vill jag diskutera något viktigt med er. Så lyssna (läs) noga och fundera.

Jag lever enligt Zero Waste-livsstilen. Så finns det veganer, vegetarianer, minimalister, personer som bryr sig väldigt mycket om sin hälsa och personer som har någon annan form av livsstil. Livsstilslistan är lång, men jag orkar bara nämna några få.

För mig är det väldigt jobbigt att ta emot gåvor om de är inpaketerade i, eller består av, plast. För en vegan kan det vara jobbigt att gå på middagsbjudning om allting innehåller något ur djurriket. En person som tränar inför ett maratonlopp kanske inte vill gå på glass med sin kompis dagen innan, så att magen hålls i skick. Och så vidare. Folk vill leva enligt sina principer, och det måste faktiskt alla ha respekt för.

Jag antar att mången vegan, Zero Wasteare och hälsoperson fått höra att de nog den här ena gången kan låta bli livsstilen och äta kött/ta emot plast/vräka i sig socker. "Bara en gång, var inte fånig!". Man blir så lätt hånad för att man inte är "normal".

Men den här respekten gäller också åt andra hållet. En Zero Wasteare skall inte bli arg för att hen får en present i plast, om personen som ger gåvan gör det för att vara snäll. Att påpeka att presenten inte är i ens egen smak är inte ok, och det måste man också komma ihåg. Det är snarare när människor "på flit" gör fel. Kommenterar något i stil med "jag vet att du inte vill ha plast men här får du nu ändå en present i cellofan". Varför? Jag ger inte heller nötter till en nötallergiker bara för att jag inte orkade tänka ett steg längre. Det handlar om respekt. Respekt.

Jag skrev t.ex. om en gång då jag bad om att inte få servett (men fick två) här (klick). Det påminde lite om ovannämnda situationer - när den andra personen helt enkelt inte bryr sig alls. Det är frustrerande, sårande och respektlöst. Du ger inte heller alkohol till en alkoholiserad person, och inte choklad till en diabetiker. Visst, dessa två är sjukdomar, men principen är densamma. Ha respekt för människors behov. Bry dig. Tänk. Tänk före.

Respekt.

OBS. Jag förstår att människor gör misstag och glömmer bort. Jag tycker om dem ändå. Men vi måste ändå bry oss tillräckligt för att inte tvinga människor att gå helt emot sig själva.


Today I want to talk about something important. Read, please.

I live according to the Zero Waste lifestyle. Then there are vegans, vegetarians, minimalists, healthy people and other kinds of people. Many different lifestyles, I only wrote down a few.

To me it is really hard to get a gift that is packaged in, or that consists of, plastic. For a vegan it might be hard to go to a dinner party where they only serve non-vegan food and a person who will run a marathon tomorrow, probably doesn't want to eat an ice cream to make sure his or her stomach is feeling OK. People want to live according to what they believe in, and we have to respect that.

I am sure many vegans, Zero Wasters and healthy people have heard that they should do otherwise, just this time. Eat meat, say yes to plastic and eat a lot of sugar. "Just this one ime, don't be silly!". If you live according to a different kind o lifestyle, people are aloud to make fun of you, since you aren't "normal".

This respect should of course apply in every case. Also when a Zero Waster gets a gift in plastic. Don't tell the person you got it from, that you don't like it. Be nice. If the person didn't mean anything bad, then don't be mad! The problem is, however, when people just couldn't care less about your lifestyle and say "I know you don't like plastic, but here is a present wrapped in plast foil anyway". Why? I don't give nuts to someone who is allergic because I was to tired to think of anything better. It is about respect. Respect.

I wrote about this earlier, when I got two napkins at a restaurant even though I said I didn't want them. I think it is kind of the same. It is showing that you couldn't care less about the needs of someone. It is frustrating, hurtful and disrespectful. You don't give alcohol to an alcoholic, or chocolate to a diabetic. I know, these two are diseases, but the situation is kind of the same. Have respect for the needs of others. Care. Think. Think before.

Respect.

I know people forget and don't mean anything bad about it. I like them anyway. But we still have to remember to respect each other and try to remember how everyone works.

Publicerad 18.06.2017 kl. 19:29

Om mjölk

Hemgjord mjölkfri glass

Mjölk. Ah, så omdebatterat. Känns lite som ett ämne man inte egentligen ens vågar diskutera öppet men jag är en fri människa och jag får säga vad jag vill. Sååå jag tänker ändå säga något!

Mjölk är bra men också problematiskt.
Mjölk kommer från kor som i de flesta fall lever ett ganska dåligt liv i trånga hus och som dessutom äter besprutad mat - i överflöd så att de skall bli tjocka och matiga. I många fall har korna blivit matade med antibiotika - vilket naturligtvis även betyder att mjölken innehåller det. Snart fungerar inte antibiotika som ett botemedel längre, eftersom det finns överallt (i de flesta mjölkprodukter och i de flesta odlade kötten). Bakterierna blir immuna mot detta ämne, kan man väl säga.

I åratal har vi dessutom blivit manipulerade att tro att mjölk är det som gör oss starka, att vårt skelett mår bra av det. Ändå visar studier att osteoporos är så himla vanligt i Finland, och här dricker vi faktiskt en massa mjölk. Så hur går det ihop? Enligt en studie är det mer sannolikt att benbrott sker om man dricker 2,5 glas istället för 1 per dag (källa). Artikeln jag länkar till i föregående mening säger också att kalcium inte är så viktigt för vuxna som man tror och att bröst- och prostatacancer verkar ha ett samband med mjölkkonsumtion. Vad som är sant och vad som inte är får såklart alla fundera över själv, men personligen tror jag nog på dessa forskningar och framförallt på de hälsorisker som en väldigt animalisk kost medför. En riktigt typisk middag kan lätt bestå av ett glas mjölk, en gräddig köttgratäng med ost på med en smörgås med rikligt med smör på sidan om och så några portioner glass till efterrätt. Det är väldigt mycket kött och mjölkprodukter i längden och jag är inte särskilt förundrad över alla de moderna sjukdomar vi har idag just därför. Cancer, hjärtsjukdomar (källa), osteoporos och känsliga magar.

Sedan är det inte heller bara människans hälsa som lider av mjölk- och köttprodukter, utan också planeten. Många djur matas med soja som odlats i före detta regnskogsområden. Regnskog skövlas alltså för att man skall kunna odla soja som man matar djuren med! Denna soja är sällan ekologisk, vilket innebär att den tyvärr väldigt sannolikt är genmanipulerad (orkar inte gå in på varför jag hatar det, min åsikt ok?) och då även relativt ohälsosam.

Om man vill äta mjölkprodukter rekommenderar jag därför att man väljer närproducerat, ekologiskt och gärna sådant som kommer från djur som levt på havre och inte soja. Det allra bästa är kanske ändå att äta vilt kött och att till stor del byta ut mjölkprodukterna mot veganska ersättare, som t.ex. den fantastiska havregurten istället för yoghurt, iKaffe-havremjölk för specialkaffe som latte och cappuccino och hemgjord så kallad (n)ice cream på frysta bananer och bär och lite sötning. Det finns faktiskt otroligt bra ersättare til mjölkprodukterna på marknaden idag, och jag kan varmt rekommendera dem 


Milk. A thing you shouldn't talk about since it makes people so angry. But hey, I will anyway - I am a free human! I will tell you what I think.

Milk is good but also problematic. It comes from cows that usually have a bad life in a really small house with too many other cows, where they eat food that has been poisoned with pesticides. The food makes these cows fat so that we humans could eat more meat. Usually these cows are fed with antibiotics - which means that the milk we drink partially consists of it. It can actually be found in anything that comes from the cow, like in cheese and meat! If we keep on getting this amount of antibiotics into our bodies as we are today, we won't have a need for them anymore because the bacterias become resistant. That can be really dangerous.

For years we have been manipulated to think that milk makes us stronger, but still osteoporosis is really common in Finland where we drink a lot of it. According to a study, you are more likely to get osteoporosis if you drink 2,5 glasses of milk instead of one per day (Swedish source). The same article that I just referred to, tells us that calcium isn't as important for adults as we might think, and that breast and prostate cancer has a connection to milk consumption. You can of course think whatever you want about these studies, but I believe in them and especially in the risks with eating too much food that origins from animals. A typical meal can be a creamy meat gratin with cheese on top, a glass of milk, a sandwich with butter and ice cream for dessert. A lot of milk a meat! I am not surprised that there are so many modern diseases today, like cancer, heart diseases (Swedish source), osteoporosis and stomach problems.

Milk and meat is not only bad for our health, but also for the planet. Many of the animals that we eat, are fed with soy. A lot of the soy used today is grown in former rainforest areas, that have been cut down just for the soy actually. This soy is usually not organic, which means that it probably is a GMO soy. I don't even want to start talking about why I hate GMO, but that's my opinion, OK?

If you want to eat milk and similar things, I recommend locally produced organic milk and, if possible, from animals that have eaten oat instead of soy. I recommend vegan milk however, and I really love that there is so much more of that on the market nowadays. Havregurt instead of yoghurt, iKaffe for latte or cappuccino and homemade (n)ice cream, made of frozen bananas, berries and some sweeteners, is just the best. 

Publicerad 23.04.2017 kl. 21:35

Vem får egentligen tala i ett gäng?

Jag tror ni alla förstår vad jag menar. Det finns oskrivna regler om vem som får säga vad och skämta om vad i alla sortens människogrupper (kompisgäng, arbetsplatser, idrottslag m.m.) och går någon emot reglerna blir allting konstigt. Alltså jag vet inte ens hur många gånger jag varit den där personen som egentligen inte borde få tala och när jag väl gör det blir det bara konstigt pinsamt.

Om vi har Anna och Emelie som båda är i samma gäng. Anna är cool - nästan en ledare - och Emilie har kanske en "nörd"-status (missförstå mig rätt, jag är själv också nörd och försöker inte klanka på någon). Om Anna skämtar om sak X skrattar alla högt och tycker att hon är så rolig, men om det däremot skulle ha varit Emelie som skämtade om X, då skulle det bara ha blivit tyst och konstigt. För Emelie har inte "tillåtelse" att prata. Oh, gud, börjar nästan gråta för att jag känner igen mig själv i det jag skriver, haha. Med släktingar, kompisar, hobby-bekantskaper och kompisars kompisar, har jag så många gånger varit Emelie. Hon som är coolast om hon bara är tyst. Hon som inte är lika uppskattad. Hon som anses vara ganska pinsam och hon som man kan bli arg på för sådant som man inte blir arg på andra för.

Är det inte fruktanvsärt orättvist att det är såhär i världen? Jag känner ofta igen varje Emelie i en bekantskapskrets. Man vet snabbt vem som får och vem som inte får tala. Vem som är cool och vem som inte är det. Men det är konstigt, för i vissa sammanhang anses jag vara en så bra typ och alla är intresserade av att umgås med mig, medan jag i andra sammanhang är en total nolla. Så konstigt. Och fel.

Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här, men visst är det så att det här existerar? Är någon av er Emelie, Anna eller någon där mittemellan? Skulle vara intressant att veta vilka erfarenheter ni har och om ni kunde komma med en teori om varför denna typens orättvisa hierarki ens existerar?

Publicerad 15.03.2017 kl. 07:00

Det där om att skriva

En viktig del för mig med bloggandet är inte bara att göra det till ett arbete och att inspirera andra. Det finns faktiskt en mycket djupare del också, nämligen det som jag nästan kunde kalla terapi. Jag älskar att få skriva av mig och det kanske för att det är så mycket lättare och mindre komplicerat att skapa bokstäver istället för ord som måste uttalas. Det är lätt att skriva att man är ledsen men svårt att säga det. Att få ner något på papper eller dator gör livet så mycket enklare. När jag var liten ville jag bli författare eller journalist och allt det där har nog följt med mig hela livet. Jag är en tänkare och en kreativ själ - och ofta är det ju just sådan man är om man gillar att skriva. Jag har gått igenom depressioner och ångestfyllda perioder nästan alltid, och då behöver man ett stöd som inte en annan människa kan ge en. Skrivandet. Jag mår bra av att skriva. Därför skriver jag. Och mina barn och barnbarn skall också skriva. De skall krafsa ner alla små ord som är viktiga för dem. Mormor/farmor Julia kommer att ordna skrivverkstäder för alla små. För det är så viktigt. Utan text skulle vi sakna så mycket. Utan text skulle få på andra sidan jorden kunna inspirera oss. Och utan text kan vi inte i lika stor grad sätta ord på våra känslor. Därför. Därför skriver jag.

Varför skriver du?

Publicerad 04.03.2017 kl. 10:00

Boka in egentid

Många av er som läser är kanske stressade och känner att de 24 timmarna under ett dygn är för få. Jag vet, och de är ju faktiskt för få. Men även om vi skulle be till alla högre makter vi känner till, kan vi ju inte påverka det där. Därför känner jag att vi helt enkelt måste börja arbeta med det vi har. Jag brukar boka in egentid i kalendern för att faktiskt kunna slappna av, eller så bara struntar jag i alla måsten och tänder några ljus och låter fokuset ligga på mig själv och inte skolan eller arbetet. Det hjälper massor och har blivit som en terapiform för mig. Tända ljus, lugnande musik och frivillig aktivitet. Det är nyckeln till avslappning för mig. Hur gör du?

Publicerad 26.02.2017 kl. 12:00

Nej tack ja tack nej tack

Jag skulle nog verkligen inte säga att jag någonsin varit en arbetsnarkoman. Jag har egentligen tvärtom ofta undrat varför så många människor tar för mycket på sig och sedan får burnout. Men nu är jag plötsligt där och känner mig djupt sorgsen för att jag är så upp till öronen full av saker att göra.

Genast jag blivit klar med en uppgift måste jag börja på minst tre andra. Många av våra skolprojekt kan ta flera månader att slutföra och blir då bara hängande i luften, vilket ger mig en om möjligt ännu mer kvävande känsla. Jag kokar över av uppgifter. Jag kan inte andas, jag kan inte sova (första gången i mitt liv har jag faktiskt varit tuvngen att ta melatonin för att underlätta natten) och jag kan inte slappna av då när jag har chansen. Förra året kändes skolan inte krävande alls och nu är min kalender så fullsmockad som jagvetintevad. Jag måste dirigera om möte efter möte för att hinna med allt och samtidigt är bloggen lika högt prioriterad som studierna. Jag är skräckslagen inför den dagen då jag inte har något att blogga om, för det känns som att ingen kommer att komma tillbaka hit om jag inte uppdaterar på en dag. Paniken jag hade att tidsinställa 30 (!!!) inlägg innan jag åkte på resa var hemsk, men det känns som att det inte lättat överhuvudtaget fastän jag är i en annan situation nu. Jag har plötsligt omvandlats till en arbetsnarkoman som har så bråttom att jag inte ens hinner gråta, och just nu känns det som att det är det enda jag vill göra. Jag vill gråta, bli ompysslad och gråta lite till. Men jag hinner inte. Jag bara inte hinner.

Publicerad 20.01.2017 kl. 16:25

Bristen på självrespekt

Jag lider av det som rubriken säger. Jag har fruktansvärt lite självrespekt. Och ganska dålig självkänsla också. Jag tror också att alla hatar mig och är ungefär 100% övertygad dagligen om att t.ex. släktingar är arga på mig för sådant som hänt för mer än fem år sedan. Jag kan aldrig förlåta mig och jag tror alltid att alla är irriterade på mig i någon mån. Ibland när jag träffar människor som jag tror att ogillar mig, blir jag så liten som en människa bara kan bli. Jag krymper ihop till ett litet knytt som inte syns.

Jag kan tänka mig att de här tankarna kommer från att jag fick ganska mycket skit av många som barn och tonåring. Men tokigt nog känner jag fortfarande idag att folk antagligen ser mig som lika tragisk som jag var när jag var 13 och betedde mig som en idiot. Jag kan liksom inte förlåta mig. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete för allt jag någonsin gjort.

Är jag knäpp eller tänker någon annan likadant?

Publicerad 15.01.2017 kl. 12:00

Saker som gör mig glad

När morgonen inte känns som en pina. Det rullar på och man skrattar och orkar vara. Morgonmålet smakar bra.

När en kram smakar extra bra.

När Åbo plötsligt inte längre är grått utan krispigt och soligt. Och när det är snö och kylan biter friskt i kinden. Det är bäst.

När man plötsligt har en hel förmiddag ledig och man ger sig själv rätten att göra ingenting.

När man somnar hand i hand (äckligt socker-sött men skit i det).

När man får lön. Alltså den dagen varje månad, helig och fin!!

När glassen smälter så att man kan äta den. Skönt att skrapa ihop allt det mjuka innan man igen når den frusna delen av portionen.

Bloggar som har en liknande vibe som Ratatas Kaneli.

Och så klart när Finland är nästan 100 år, det gör en glad! Grattis landet!

Publicerad 06.12.2016 kl. 20:00

Så kan vi förändra världen

Allt handlar om attityd. Om att inse att var och en av oss kan göra förändring. Jag har gjort en förändring. DiCaprio har gjort en förändring. Du kan göra en förändring.

Att börja leva en mer miljövänlig livsstil innebär inte uppoffringar i all oändlighet. Det innebär inte heller ett sämre liv. Inte heller ett onormalt liv. Att leva miljövänligt tar aldrig bort något från dig, det snarare ger något.

Om du vill kan du börja idag om du inte redan gjort det. Ta en titt i skräpkorgen och fundera på alternativ till det du slänger allra mest - finns det något du kan köpa i stället som inte orsakar lika mycket avfall? Tänk över hur du tar dig från plats A till B - kan du minska mängden kilometer i personbil och gå över till kollektivt eller cykel? Ta en titt i alla skåp - kan du minska på din konsumtion hädanefter?

Det finns inget, inget, som säger att inte just du skulle kunna rädda världen. Om du vill det så kan du. Jag vill det. Och jag kan.

Publicerad 30.11.2016 kl. 20:00

White Friday

Jag vet att hypen var stor. Jag vet att man skrek inombords när den där saken man alltid drömt om men aldrig behövt var på rea. Jaaag veeet. Men Black Friday kommer aldrig att vara okej enligt mig. Visst visst, Galna Dagar och mellandagsreor är lika onda - men poängen är bara att det är så onödigt att vi skall ha ännu en dag i livet då vi kan shoppa loss och vara riktiga storkonsumenter cuz it doesn't cost a thing. Många ekobutiker var smarta nog att vända om Black Friday till något positivt - som att t.ex. 10 % av intäkterna på fredag gick till välgörenhet eller genom att stänga webbshopen för dagen för att protestera. Men Stockmann, Nelly och Gigantti. De skulle nog låta försäljningen skjuta i höjden. Ah. Jag blev så frustrerad hörni. Jag hoppas att människor bara köper sådant de behöver. För överkonsumtion är ett enormt problem.

*Måste bara skriva av mig*

Publicerad 29.11.2016 kl. 20:00

Transporterat eller närproducerat?

Ett av de mest intressanta fenomenen enligt mig är nog ifall det är bättre att köpa en produkt som är producerad nära var man själv bor/butiken man köper ifrån eller om det lönar sig att köpa något som transporterats från t.ex. andra länder.

Det finns typ inte ett riktigt svar på det här som skulle vara mer rätt än ett annat. Man kan nämligen se på saken ur så otroligt många perspektiv och det är väldigt individuellt för varje produkt.

Att köpa en ekologisk frukt odlad i Finland är nämligen inte nödvändigtvis bättre än att köpa en icke-ekologisk frukt odlad i ett land där den naturligt växer. I Finland måste man nämligen använda sig av växthus för att vissa växter skall klara sig medan man utomlands bara kan använda naturlig solvärme. Att värma upp ett växthus kräver mycket resurser. Men så är ändå produkten miljövänligt odlad, dvs man har inte använt onaturliga bekämningsmedel och andra gifter. Odlingen har varit ren. Här är det dock vanligt att man transporterat en mindre mängd frukter i en bil medan transporten från andra länder kunde vara långsamt åkande fartyg med flera gånger mer frukter, vilket förorenar mindre. Så vad är då bättre?! Är en frukt som fått solvärme i stället för växthusvärme, men som är besprutad med gifter som kan skada närmiljön, bättre att transportera till en finsk butik än att producera produkten nära butiken i ett varmt växthus och köra dit den med bil?

Jag kan faktiskt inte svara men jag tror dock att det bästa skulle vara att man 1) köper ekologiskt odlat och därmed inte riskerar att bonden får cancer och att närmiljön blir besprutad och kan vara farlig för djur och dessutom förorena vattendragen och 2) försäkrar sig att transporten av produkten varit någorlunda hållbar. Fartyg rymmer mycket och är därför bättre än lastbilar. Ja. Jag vet inte. Blir helt yr i huvudet av allt det här. Känns som att det bästa bara är att lägga sig ner och sluta bry sig eller att börja odla själv - vilket jag inte kan i en lägenhet vid Åbo-torg. Snälla hjälp mig.

Vad tror ni att är mera hållbart?

Publicerad 20.11.2016 kl. 21:00

Hur kunde REKO-ringarna bli mer hållbara och fungerande?

Uppköpen från när jag i somras besökte REKO i Åbo.

REKO-ringarna är sätt att låta konsumenten köpa mat direkt av producenten. Inga orättvisa mellanhänder. Inga lögner. Inget som döljs. Ett bra koncept, helt enkelt! REKO fungerar så att man som producent på en REKO-Facebookgrupp annonserar vad man kommer att kunna erbjuda inför nästa REKO-möte och därefter beställer konsumenterna i kommentarerna under inlägget vad de vill ha och hur mycket av allting. På nästa REKO-möte görs sedan köpen från producenternas bakluckor.

Jag ser hur som helst vissa problem med dessa REKO-ringar. Det första problemet är att alla producenterna kommer på plats med bil och det gör även konsumenterna. Att åka bil till en plats för att köpa lite mat är faktiskt väldigt dåligt för miljön. I vissa fall har man naturligtvis inte så många andra möjligheter - beroende på var man bor - men det verkar ändå inte påverka människor på de orter där det går bussar och annan kollektivtransport. Bilen är helt enkelt det färdmedel man föredrar.

Det andra problemet är att maten ofta kommer förpackad. Jag tycker själv att ingenting borde vara färdigförpackat i plast (det är en orsak att mitt intresse för REKO sinade) om inte konsumenten ber om att få det inpaketerat.

Det tredje problemet är det faktum att köpen görs kontant och att man oftast inte ber om kvitto. Det är alltså större risk för svart handel här än annanstans. Jag menar inte alls att hänga ut någon med det här, men det är ett faktum. Svart handel är knappast förutsättningarna för en bättre värld..

Så vad kunde ändras och hur skulle det göras?

För det första borde REKO-ringarna bli större så att fler konsumenter skulle komma på plats under en och samma gång. Redan det minskar i princip transporterna (paradoxalt!) eftersom producenterna då kan ta med sig fler produkter men ändå bara komma i en enda bil. För att ringarna skall bli större borde fler privatpersoner sprida ordet och ta med kompisar till REKO-samlingarna och så borde även grupperna på Facebook marknadsföras lite bättre.

För det andra borde REKO-ringarna ordna gemensam transport från tre olika väderstreck i en stad till de platser där ringarna hålls. Då skulle folk kunna ta sig med buss/bil till den närmaste platsen för transport och sedan hoppa på den allmänna REKO-transporten där alla andra REKO-konsumenter sitter. Trots att man skulle ta bil till transporten skulle mängden avgaser och köer minska. REKO-transporten skulle ha ordentligt utrymme för uppköpen så att det inte är ett problem att åka tillbaka med alla sina kassar efteråt. För att detta skall fungera borde man alltid ha en lista på vem alla som vill bli transporterade från vilka av de tre platserna. Då vet transporten om det lönar sig att ordna transport eller inte - så att inte tre stora taxibilar/bussar åker tomma av och an.

Och så den förpackade maten. I stället för att något är färdigt i plastpåsar och -askar, borde allting vara i lösvikt och så har producenten med sig plastpåsrullar ifall att någon köpare vill ha. Så där som det görs på torget. Man plockar åt sig antingen i egen påse eller plastpåse. Enklast skulle detta utföras om producenterna hade med sig olika lådor (vad som helst de hittar hemma/på företaget) som de sedan namnger och lägger allting i som person X beställt. Vill person X ha med sig lådan gör hen det, annars kan person X packa ner grejerna i plastpåsar (om hen föredrar det) eller egna tygkassar personen tagit med sig hemifrån. Det viktigaste skulle bara vara att det inte är färdigpaketerat enligt mig, även om någon ändå väljer att ta plastpåse för produkterna.

Gällande svart handel tycker jag att kontant gärna får fortsätta (trevligare än bankkort) men att det skulle vara ett måste att få ett handskrivet kvitto varje gång man köper något. Eller alternativt ett mail efteråt som fungerar som kvitto. Någon kanske tycker det är onödigt att någon som kämpar hårt med att odla och fiska och skörda skall betala skatt, men vi alla måste göra det för att vårt samhäle skall fungera. Skatter gör att personer med t.ex. narkolepsi har möjlighet att få medicin. Narkolepsimedicin är SKITdyrt! Tro mig när jag säger det, jag känner någon som använder. Det handlar inte om några hundringar i året, det handlar om över tiotusen. Och Kela kan förse min vän med detta för att vi betalar skatt. Hur fint är det?  fint. Mera skatter åt folket, helt enkelt.

Det här var mina tankar för idag, har ni andra förbättringsförslag? Kommentera gärna!

Publicerad 15.11.2016 kl. 07:00

Jag vill bara säga tack.

Hej alla fantastiska människor som tittar in här och orkar peppa mig. Jag vill bara säga tack tack tack för alla kommentarer som jag får och för alla de människor som kommer fram till mig och pratar med mig personligen och berömmer min blogg. Alltid har jag drömt om att på något vis kunna ha bloggen som ett arbete men aldrig har jag tänkt att det skulle hända. Så det som sker just nu är underbart.

Jag blir nämligen nästan varje vecka kontaktad av någon som vill ha hjälp i slutarbeten eller andra uppgifter gällande hållbarhet och jag har redan blivit kontaktad av tre olika platser som vill att jag skall komma och föreläsa om Zero Waste för dem. Är så oerhört tacksam att människor är intresserade av vad jag gör och att de orkar peppa mig hela tiden. Ibland skriver någon på Facebook, ibland trillar det in mail och ibland sker det på annat vis. Och varje gång blir jag så glad så glad. Jag vill blogga mer och mer och jag vill inspirera fler och fler. Just nu är det många bollar i luften med såväl skola som blogg och jag hoppas att jag klarar av att hålla en god kvalitet här och att jag hinner producera massor för er. Men om inte så lovar jag att jag kommer tillbaka senast en dag senare! På gång har jag dessutom en julkalender jag tänkte att jag skulle starta här på bloggen som naturligtvis kräver en hel del arbete för att den faktiskt skall hålla en röd (grön ;) ) tråd från första till tjugofjärde december. Men ja. Jag jobbar på det! Och jag är så tacksam för att det finns människor som läser min blogg.

Tack.

Publicerad 10.11.2016 kl. 07:00

Så onödiga TV-program

Tacka vet jag Netflix. Då slipper jag se allt det där fruktansvärda skitet som produceras för TV. Alltså snälla värld. Det är som att dagens program vill göra en mer nolife än man (jag) redan är. Varför skall vi behöva ha program som Big Brother, Hottikset och Temptation Island? Rätta mig om jag har fel men vi lär oss inte mycket av dessa serier - annat än att människor faktiskt kan vara rätt så tragiska. Som den där ena killen i Hottikset som har en härlig kvinnosyn *host host* och som får utrymme på TV för en sådan sak. Kan vi stämma honom? Kicka iväg honom? Eller bara sluta producera så faking meningslöst innehåll?

Jag vill också slå ett (lågt) slag för andra program som är ungefär lika meningslösa, som alla program där man tävlar om att vara sämst (Suomen surkein nikkari, Suomen surkein kuski, Suomen surkein osv), Myyntimies Jethro som är rasist och som hatar sin breda svärmor (citat av honom, typ), Ensitreffit alttarilla där man skall gifta sig med någon man inte vet ett skvatt om, Gordon Ramsay som snart inte har någon röst kvar (jag menar, man kan ju låta bli att skrika) och Aarteiden metsästäjät Suomi som är ytterligare en kopia på ett extremt amerikanskt program. Ni kanske tycker att jag är negativ men kan vi bara tänka på det här en stund? Varför vill vi se på så massproducerat nästintill obehagligt material? Varför kan det inte t.ex. finnas Zero Waste-tipsprogram eller mer av Arman Alizad som faktiskt förser oss med verkliga lärdomar och tankeställare eller biografier om människor som gjort förändring? Tänk om TV faktiskt kunde lära oss något vi har nytta av och ge oss något att bita i. Tänk om TV skulle göra oss riktigt riktigt fiffiga och intellektuella. Så fint det skulle vara.

Dagens tankar. Vilka program irriterar er och varför?

Publicerad 07.11.2016 kl. 07:00

Obekväm är bara förnamnet

Tjaaa. Den senaste tiden har min kalender sett ut som aldrig förr. Förstår inte riktigt hur världen tänkte då den inte lade in en extra månad mellan november och december men jag får väl bara försöka hinna med allt helt enkelt. Jag har otroligt stor rädsla för allt som händer den här månaden och jag kommer nog kanske att gråta av lycka när det äntligen blir december och allt det här är över. Har. Så. Mycket. Att. Göra. Och det är inte bara det. Jag har inte bara mycket att göra. Jag har också extremt utmanande saker att göra. Saker som är helt utanför min bekvämlighetszon. Saker som känns som barriärer. Gud. Fattar inte hur man kan vara så här stressad och nervös, det går helt över mitt förstånd. Några veckor bara så är det över. Orka Julia, orka.

PST! Jag har gästbloggat hos Daniela, läs det här!

Publicerad 03.11.2016 kl. 20:00





Julia Degerth
Grön i Åbo

Jag är en finlandssvensk 23-årig blivande samhällspedagog med planer att ca rädda världen. På bloggen kan du bl.a. läsa om mitt liv utan avfall och olika ekotips, men också tankar om livet och sådär. 

Kontakt: groniabo@gmail.com

 

Alla bilder är mina om inte annat nämns.

Jag håller också Zero Waste-föreläsningar på begäran.

 

A blog about the Zero Waste lifestyle, written by a 23 year old Swedish speaking Finn living in Turku/Åbo, Finland. The blog's name is Grön i Åbo, which means "Green in Turku".

The most popular categories, click on them:

 

Follow me on Instagram!

Like me on Facebook!

Kategorier

Senaste kommentarer

14.10, 17:32Min senaste veckohandel av NH
06.09, 22:56Vintage pink av V